AI avslöjar dolda konstverk i kända målningar

Med tillkomsten av ny teknik kan forskare och konsthistoriker nu avslöja ny information om förlorade och skadade konstverk. Tekniker som röntgen och infraröd bild har gjort det möjligt för experter att se under ytan av målningar och avslöja detaljer som tidigare var dolda. Till exempel har röntgenbilder använts för att avslöja ett självporträtt av Vincent van Gogh under en av hans andra målningar, medan infraröd avbildning har använts för att upptäcka underritningar i Leonardo da Vincis Nattvarden.

Utöver dessa bildtekniker används även andra tekniker som 3D-utskrift och datormodellering för att återställa och bevara skadade konstverk. Till exempel har 3D-utskrift använts för att skapa exakta kopior av ömtåliga antika rullar, vilket gör det möjligt för forskare att studera dem utan att riskera ytterligare skada. På liknande sätt har datormodellering använts för att skapa virtuella rekonstruktioner av skadade konstverk, vilket gör det möjligt för experter att studera dem mer i detalj och till och med utveckla restaureringsplaner.

Användningen av ny teknik hjälper till att avslöja ny information om några av världens största konstverk, vilket för oss närmare att förstå deras sanna historia och betydelse. Genom att använda dessa verktyg kan vi fortsätta att bevara och skydda dessa ovärderliga delar av vårt kulturarv för framtida generationer. Till exempel används artificiell intelligens (AI) för att återställa och bevara skadade eller förlorade konstverk. I vissa fall kan AI till och med avslöja detaljer om ett konstverk som tidigare var dolt eller förlorat. Till exempel kan AI användas för att analysera röntgen- och infraröda bilder av målningar för att avslöja dolda lager eller underritningar. I andra fall kan det skapa virtuella rekonstruktioner av skadade konstverk, vilket gör att experter kan studera och utveckla restaureringsplaner för dessa verk.

Än så länge har AI visat sig vara ett värdefullt verktyg inom området konstrestaurering och konservering. Genom att använda AI för att avslöja dolda detaljer och skapa virtuella rekonstruktioner kan experter få en bättre förståelse för skadade och förlorade konstverk och utveckla planer för att bevara dem för framtida generationer. I vissa fall används AI för att analysera röntgen- och infraröda bilder av målningar för att avslöja dolda detaljer eller underritningar. Det mänskliga bidraget i denna process inkluderar att städa upp röntgenbilden för att ta bort element från ytmålningen och samla in en datauppsättning av konstnärens verk för att maskinen ska lära sig deras stil.

Användningen av AI i konstrestaurering och konservering är dock inte utan utmaningar. En barriär som forskare har stött på är den begränsade information som tillhandahålls av traditionella röntgenstrålar, som först användes i målningar på 1800-talet. För att övervinna detta tar konservatorer ofta prover från duken för att lära sig mer om materialen, pigmenten och eventuella skador. Men nyare skanningsteknik gör det nu möjligt för dem att få denna information utan att röra verket.

National Gallery i London har samarbetat med University College London och Imperial College London i ett projekt som heter Art Through the ICT Lens (ARTICT) för att producera tydligare bilder av målningar med hjälp av toppmodern skanningsutrustning.

En av målningarna som har studerats som en del av detta projekt är Francisco de Goyas Doña Isabel de Porcel (ca 1805), som har ett dolt porträtt av en man under. För att avslöja detta dolda porträtt kombinerades flera skanningar från olika regioner av det elektromagnetiska spektrumet, en process som tidigare gjordes manuellt. Men tack vare forskningen som gjorts som en del av ARTICT-projektet kan denna process nu göras med hjälp av en dator.

Vissa människor har ifrågasatt riktigheten i projekt som försöker återskapa förlorade konstverk med hjälp av teknik. Till exempel har Google Arts & Cultures försök att färga om Klimts fakultetsmålningar, som förstördes i en brand och endast är kända genom svartvita fotografier, kritiserats för att ha använt överdriven konstnärlig licens och reducerat målningarna till "tecknade serier". Däremot har Erdmann försökt begränsa mänsklig estetisk input i sina egna rekonstruktioner, och den slutliga bilden väljs av en algoritm snarare än handplockad av experter. Den här typen av projekt ger möjlighet att utforska hur ett förlorat mästerverk kan ha sett ut och är en del av en lång tradition av historiska rekonstruktioner. Men de har nyligen skapats och upplevts digitalt, vilket gör att originalverket kan förbli oförändrat. Det bästa av dessa försök är öppet ofullständigt och tjänar som utgångspunkt för vår egen fantasi.